Schnitzel för en

Idag hittade jag mina gamla anteckningsböcker.

I en av dem har jag gjort ett tappert försök till att börja skriva dagbok. Det höll i sig i tre dagar.

Det kanske är skumt, men jag har aldrig riktigt skrivit dagbok. Bara några anteckningar nu och då.

Mina anteckningsböcker fick mig på mycket bättre humör. Jag skrattade högt för mig själv. Det var underbart!

På senaste tiden har jag sett massor med serier och filmer på Netflix. Det får tiden att gå och är en bra strategi för återhämtning.

Jag tappade bort mig själv under ett tag. Det har egentligen varit ganska tungt på senaste tiden. Så att hitta mina gamla anteckningar och att läsa om livet runt 2014-2015 var fantastiskt. Det går inte att beskriva hur mycket jag har förändrats sedan dess.

För att ge er ett perspektiv på mitt liv för tillfället.

Här om dagen var jag på affären och hittade en ensamt förpackad schnitzel i frysdisken. Jag slog till med argumentet att den skulle få plats i mitt frysfack och att jag ändå bara är helt själv.

När jag tänker tillbaka på den där dagen inser jag att det kanske är lite tragiskt trots allt. Jag hade på något sätt nått botten.

Idag mår jag bättre och tog tag i mitt liv genom att gå och träna. Träning är alltid ett bra tecken på att det finns någon slags motivation.

 

To blog or not to blog?

Det har gått ett tag. Igen.

Platsen där jag nu befinner mig i livet är vitt skilt från tiden då jag skrev mitt förra inlägg. Mycket har hänt och jag är rädd att jag dessvärre inte kommer att kunna återge allt i textform.

Det är år av minnen som har försvunnit genom att leva i nuet och inte dokumentera dagarna som varit.

Hur kan man komma igång igen efter så lång tid?

Jag har mycket att skriva om, men vi får ta det i etapper.
Tanken är att jag ska börja skriva i alla fall. Jag måste!

– Livet genom bilder på min omgivning.

Tiden

Vad hemskt det är när man stannar upp och reflekterar över var man är i livet.

Jag tittade nyss igenom några gamla meddelanden och insåg hur länge sedan jag hade kontakt med människor jag tänkt att jag fortfarande varit hyfsat nära vän med.

Herregud, 2015 senast!

Skärpning.

Jag har varit i Dublin i snart ett år, ETT ÅR!!!!

Vad händer med tiden.

Jag måste se till att göra det här oftare.

Både blogga och reflektera.

”Time waits for no one”.

Så sant, så sant.

Ha det bra!

Weekend i Barcelona

Vi var nyligen i Barcelona och hälsade på vår före detta housemate från Australien.

Det var fantastiskt att få lite sol efter en lång och grå vinter på Irland. Det var som en chock när vi kom ovanför molnen och såg hur blått det egentligen ska vara. Dublin är lite tråkigt på det sättet, men Barcelona desto soligare.

Det var ett tag sedan jag var i Barcelona senast. Det var mycket jag inte kände igen sedan sist (2009), samtidigt förundrades jag av La Sagrada Familia som fortfarande inte är riktigt klar ännu. Vilket ståtligt mästerverk men jag funderar verkligen på om det någonsin kommer att stå klart.

Det blev mycket fokus på skejt-kulturen och jag hade stora möjligheter att äntligen filma resan och försöka mig på en bra resevideo. Det är så många gånger som det totalt saknas material från mina resor, just för att jag känt att det är krångligt att hålla på med kamera. Här kommer videon:

 

Jag önskar verkligen att solen tar och värmer upp Irland lite mer inför sommaren.

Flyttat till Dublin

Hej!

Det var ett bra tag sedan jag skrev på bloggen nu.

Mycket har hänt sedan sist och det är fortfarande mycket som har med resor att göra.

Jag trodde aldrig att jag skulle se mig själv leva och bo i Dublin, Irland. Men här är jag idag och arbetar heltid medan jag blivit sambo med Nic.

Hur hände detta kanske ni undrar?

Jo, redan när jag var i Australien fick Nic reda på att han hade ett jobb väntande i Dublin och att det bara var arbetsvisum som behövdes för att komma över. Eftersom jag var på slutet av min Australien-resa och hade lite panik om hur min framtid skulle se ut, började även jag titta på olika möjligheter i Dublin. Det visade sig att svenskar är väldigt eftertraktade här borta, så det var ganska lätt att fixa ett jobb.

Sagt och gjort fick jag ett datum för start på mitt nya jobb. Jag kom hem från Australien redan i september och åkte sedan till Irland den 20 november.

Det har varit några snabba svängar och har varit lite svårt att hänga med, men det är alltid värt att få erfarenhet från andra ställen än Sverige. Varje dag får jag träna på min engelska och samtidigt har jag ett jobb där jag får snacka svenska. ”I got the best of both worlds” om ni frågar mig.

Att bli sambo är något som har varit ganska svårt att förstå sig på. Jag har tidigare haft egen lägenhet och bara mig själv att hålla reda på, nu har jag även en annan person att ta hänsyn till och att co-existera med. Varje dag är lärorik och mitt liv känns som ett äventyr.

Är du ute efter ett jobb i Dublin får du gärna kontakta mig så kan jag berätta mer om mitt jobb och min väg till att hitta ett bra jobb här i Dublin.

En oväntad vändning

Som ni kanske vet vid det här laget, har jag en australiensk pojkvän som jag har bott med sedan i februari. Vi är fortfarande väldigt kära och det känns ibland hemskt att lämna detta land och åka hem. I alla fall har jag flyttat fram datumet för hemgång, det blir i september istället för augusti.

Sanningen är att vi har haft det jobbigt på senaste tiden. Nic har varit sjuk och vi har behövt vara på sjukhus en del. Jag har åkt ambulans två gånger, vilket är de två första gångerna i mitt liv. Det är skrämmande när ens närmsta mår dåligt. Förhoppningsvis blir han frisk snart.

Idag flyttade vi ifrån Melbourne och hem till hans familj. Just nu känns det som det bästa möjliga beslutet. Ibland är det som det är, när det inte blev som det skulle. Jo, tanken är att han måste bli friskare för att hänga med till Sverige. Det gäller att han blir det också, annars vet jag inte hur framtiden ser ut. Det har varit ett par mörka dagar, men nu blir det ljusare.

Redan maj!!!

Hej!

Det är sjukt att tänka att jag har varit borta från Sverige i snart 7 månader. På senaste tiden har jag tillbringat mina dagar tillsammans med Nic. April gick åt till att hälsa på hans familj och utforska hans hemstad. Hans familj är helt underbar och nu när vi är tillbaka i Melbourne saknar jag dem väldigt mycket. Jag tror att tiden med familj fick mig att sakna Sverige på en helt ny nivå. Visst har jag kontakt med människor där hemma, men det är inte samma sak som att kunna träffas.

Nu ligger mitt fokus på att få ett jobb och tjäna lite mer pengar innan det är dags att åka hem till mitt kära hemland. Förhoppningsvis har grabben också hunnit spara ihop pengar till att hänga med. Vi får se vad som händer under de kommande månaderna.

 

 

Nya Zeeland

Har nyss kommit hem från Nya Zeeland med en sjuhelvetes förkylning. Ett riktigt virus tror jag närmare bestämt. Egentligen skulle jag ha stannat i Auckland en vecka till, men eftersom mamma åkte hem kände jag ingen lust att vara kvar.

Vi hade en jättetrevlig tid tillsammans och jag vet inte hur många mil vi sammanlagt åkte. Vår resa drog igång i Auckland där vi efter lång tid träffades igen. Det var så overkligt att hon var där, på andra sidan jorden.

Vi hämtade våran hyrbil och drog iväg.

 

Nyårstankar!

2016, vilket fantastiskt händelserikt år. I år har jag lyckats besöka Japan, Danmark, Nederländerna, Tyskland och Australien. Jag har fått återse så många människor som jag aldrig trodde att jag skulle träffa igen. Hela 7 återseenden!! Så extremt lycklig och tacksam! Utöver det lyckades jag sluta på Ikea, ett av mina mål för i år. Innan jag slutade lyckades jag genomföra 3 olika projekt mer eller mindre på egen hand. Jag har verkligen utmanat mig själv under året som varit och jag är extremt stolt över vad jag har lyckats åstadkomma. 

18 oktober flög jag till Australien och har nu varit borta lite mer än två hela månader. Det är det längsta jag någonsin har varit utanför Sverige. Inte nog med det, jag reser på egen hand! Växer som person dagligen och hittar nya vänner överallt. 

Jag välkomnar 2017 med öppna armar!

Great Ocean Road

So I finally went to the Great Ocean Road with Nic. The plan was to watch the sunrise at the 12 apostles, but we woke up waaaay too late for that. So then we thought that maybe we can get there in time for the sunset. We never really planned this trip in details, so we just drove there thinking that it can’t be that far, 2 hours perhaps.

We looked at all the beaches before even getting to the beginning of the scenic route. It was a wonderful day with good company, but we never made it all the way to the 12 apostles.

We do have to go back there. There are still so many places left to see and apparently there are waterfalls close by the road as well. CAN’T WAIT!